Livsmedlets namn och ingrediensförteckning
Ingrediensförteckningen anger vad som har använts vid tillverkningen av produkten. Tillsammans med produktens namn avslöjar den nästan allt om det aktuella livsmedlet. Behändigt – speciellt om du är allergisk eller annars bara vill veta exakt vad du stoppar i munnen.
Namnet är ett löfte
Namnet måste beskriva livsmedlet så bra att du inte förväxlar det med andra produkter. Ibland bestäms namnet av någon lag, t.ex. uppskärningskorv, juice och saft, sylt, choklad och naturligt mineralvatten. Oftast bildas namnet dock utgående från livsmedlets sammansättning. Spelreglerna för användningen av vissa namn finns här.
Namnet kan också skyddas med hjälp av EU:s namnskyddssystem. Det finns två system: skydd med anknytning till geografiskt område (t.ex. potatisen Lapin puikula, bakverket Kainuun rönttönen, Feta-ost, Parmaskinka) och skydd med anknytning till tillverkningsmetoden (”äkta traditionell produkt” såsom karelsk pirog, kalakukko, sahti, Mozzarellaost).
Vad är livsmedlen gjorda av
Ingrediensförteckningen känner du igen på rubriken ”Ingredienser” eller ”Tillverkningsämnen och tillsatser”. Det kan också finnas en längre formulering, t.ex. ”Vid bakningen har använts…”
Livsmedlets ingredienser är uppräknade så att den som det har använts mest av vid tillverkningen står först och den som det finns minst av står sist i förteckningen. Små mängder (under 2 %) kan dock anges i slutet av förteckningen i valfri ordningsföljd.
Ingredienser som består av flera ämnen (t.ex. jordgubbsfyllning, margarin och sojasås) anges i allmänhet på sin egen plats i ingrediensförteckningen (och inom parentes anges vilka ingredienser den innehåller). Samma ingrediens kan alltså förekomma flera gånger i förteckningen. Ett annat, mera sällan använt sätt att ange ingredienserna är att inkludera alla ingredienser i en enda förteckning.
I princip måste alla använda ingredienser anges. Ett undantag är choklad, sylt, kryddblandningar och vissa andra livsmedel som särskilt anges i EU-lagstiftningen. De här behöver inte redas ut så att alla deras ingredienser anges, om den mängd som använts i produkten är mindre än 2 %. En kryddblandning vars andel är under 2 % behöver inte heller specificeras. Ingredienser som kan orsaka överkänslighet måste dock alltid anges.
Vissa ingredienser anges bara med gruppnamn, t.ex. vegetabilisk olja, stärkelse, fisk, ost och skorpmjöl. I sådana fall anges alltid ingredienser som orsakar överkänslighet. Mängden vatten anges inte, om dess andel av den slutliga produkten är mindre än 5 %.
Mängden är också av betydelse ibland
Mängden av en ingrediens anges i allmänhet bara om den här ingrediensen förekommer i produktens namn eller på annat sätt framhålls i förpackningspåskrifterna (t.ex. mängden jordgubbar i jordgubbsyoghurt, mängden råg i rågbröd och mängden kött i produkter som innehåller kött).
Mängden beräknas utgående från receptet: ett undantag är produkter ur vilka vatten avdunstar under tillverkningen. Därför står det t.ex. på en medvurstförpackning: ”Vid tillverkningen har 130 g kött/100 g färdig produkt använts.” Dessutom måste saltmängden anges för vissa livsmedel. Om salt har tillsatts bara som sådant i produkten, kan mängden anges efter saltet i ingrediensförteckningen. Om produkten innehåller salt från flera olika ingredienser anges saltmängden separat.
Tydlig angivelse av tillsatser
De tillsatser som använts vid tillverkningen av produkten anges med ett gruppnamn och dessutom med tillsatsens eget namn eller dess sifferkod (E-kod), till exempel: antioxidationsmedel (citronsyra) eller antioxidationsmedel (E 330).
Gruppnamnet anger tillsatsens ändamål i livsmedlet. Sifferkoden eller E-koden anger att EU efter noggranna tester har bedömt att tillsatsen är säker och godkänt den för användning i livsmedel.
Observera att om gruppnamnet är ”modifierad stärkelse” anges tillsatsens namn eller sifferkod ofta inte i samband med det. Modifiering betyder att stärkelsen har behandlats kemiskt så att t.ex. dess värmebeständighet förbättras. Den här kemiska modifieringen har inget att göra med genmodifiering.
Tillsatser och främmande ämnen är också olika saker. Tillsatser läggs till för att de har en viktig uppgift i produkten. Främmande ämnen är däremot alltid oönskade ämnen som kan hamna i ett livsmedel t.ex. i form av miljöföroreningar, bekämpningsmedelsrester eller till följd av förskämning eller fel i tillverkningsprocessen.
Vad berättar förpackningspåskrifterna för matallergikerna?
Är du allergisk mot något födoämne? I förpackningspåskrifterna kan du enkelt kontrollera om ett livsmedel innehåller ingredienser som du måste undvika. Ingredienser som eventuellt orsakar överkänslighet anges alltid. Det finns alltså ingen risk att de skulle ”gömma sig” bakom någon annan ingrediens:
|
|
Det finns bara några undantag från regeln. När det vetenskapligt har bevisats att en ingrediens innehåller en ytterst liten mängd allergen och det därför är mycket osannolikt att den ska orsaka symptom, behöver dess källa inte anges. De viktigaste av dem är vete- och kornbaserad stärkelsesirap och sojaolja.
Om du är känslig för ovanligare allergener, exempelvis majs, måste du lägga ner mera tid på detektivarbete – till exempel majsstärkelse kan anges med gruppnamnet ”stärkelse”.
Vid tillverkningen av livsmedel kan det ibland vara omöjligt att förhindra att till exempel damm av vetemjöl hamnar i ett livsmedel där vete inte ingår som en ingrediens. Då anges det här i påskrifterna med texten ”Kan innehålla små mängder vete”.
Mera information om förpackningspåskrifter och allergener publiceras inom kort på adressen: http://www.evira.fi/portal/se/livsmedel/livsmedelsinfo/
